Stiligts färgskola: NCS
Har du varit i färghandeln och letat bland färgproverna har du säkerligen stött på begreppet NCS och kanske undrat vad det betyder. Vi på Stiligts färgskola ska försöka reda ut begreppen på ett mer lättbegripligt sätt och visa hur du kan använda systemet. Bokstäverna NCS står för “Natural Color System” och är sedan 1979 svensk standard för färgbeteckningar.
Kortfattat innebär det ett sätt att beskriva vilken som helst färg utifrån kulörton, kulörthet, vithet och svarthet. Systemet bygger helt på hur vi människor SER färg. Vi väljer ju färg efter utseende och NCS ger en entydig beskrivning av upplevelsen av en ytfärg. Den säger ingenting om material, pigment eller lösningsmedel utan de är alldeles jämna och släta och finns att köpa i sidenmatt glans eller högblank yta. Färg upplevs ju även med de material det är målat på, så en slät yta ger en ljusare färgupplevelse, medan en grov, strukturerad yta bildar små skuggor, vilket ger färgen en viss dovhet.
En matt, slät yta ger en jämnare och mer entydig färgupplevelse än en, som är blankmålad, då den reflekterar ljuset och blir därmed mer varierad och livfull. Skillnaden blir när man talar om färgens EGENFÄRG (alltså färgen som en målad yta egentligen har) mot UPPLEVD FÄRG (som används för att beskriva den färg ytan har beroende på vilket material, ljus och avstånd man använt). Man kan sammanfatta detta med UPPLEVELSEN av NCS.
Nu går vi vidare mot SYSTEMET NCS och hur det är uppbyggt.
Först ska vi gå igenom de sex elementarfärgerna som systemet utgår ifrån, och detta är färger som vi människor upplever som “rena färger”, grunden för människor att karakterisera olika färger. De första fyra kulörta elementarfärgerna är GULT (Y som i yellow), RÖTT (R som i red), BLÅTT (B som i blue) och GRÖNT (G som i green). De två okulörta färgerna är VITT (W som i white) och SVART (S som i swarty= svarthet på engelska).
Alla andra färger förutom de sex elementarfärgerna beskrivs utifrån ”större eller mindre likhet med dessa sex”. Och baserat på olika grader av likhet kan man beskriva alla färger inbördes i en tredimensionell modell som kallas NCS FÄRGRYMD.
Detta enkelt förklarat innebär att de fyra kulörta färgerna är placerade som väderstrecken i en kompass och varje kvadrant i cirkeln (4 stycken) är indelade i 100 lika stora steg för att kunna ange exakt ton i kulören. Beteckningen av den exakta kulören bygger på två bokstäver som i sin tur är
hämtade från de kulörta egenskaperna Y, B, R och G och på det följer en siffra som anger storleksförhållandet till ursprungsfärgen. (Exempelvis är B80G grön med 80% grönhet och återstående är 20% blått).
Människans hjärna orkar bara med högst 2 kulörta elementaregenskaper samtidigt, så med ovanstående exempel blir kulörtonen mellan blått och grönt alltså turkos. Systemet bygger på två färger åt gången. En färg mellan blått och grönt kan alltså inte innehålla rött eller gult. I systemet ska
det också läggas till en grå färg som saknar kulörton och symboliseras av N (som i NEUTRAL).
Nästa steg i systemet är FÄRGTRIANGELN som ger varje kulörton i olika nyanser, en så kallad ”färgfamilj”. I triangeln utgår man från endast EN KULÖRTON (C), den maximala kulörtheten och dess olika nyanser i förhållande till elementarfärgerna VITT och SVART. Skalorna för vit-, svart- och
kulörthet är även de indelade i hundradelar (procentsatser). När man studerar nyansbeteckningen är det först svartheten som visas med två siffror, därefter följer kulörtheten med två siffror och vitheten blir då indirekt summan mellan dessa två som fattas från 100%. Om vi använder siffrorna 6030 som exempel, innebär det 60 % svarthet, 30 % kulörthet och då återstår det 10 % av vithet= 100 % sammanlagt.
Ett exempel kan se ut som följande:
S 2050 B30G 70 blått+30 grönt= turkos
S (Standard) står sedan 1995 för världsledande komplett kulör- och nyansbeteckning. Enligt EUs miljökrav används endast miljögodkända pigment i framställningen av färgproverna och de är bestrukna med riktig färg för att vara beständigare.
