I Höllviken – Husdrömmar följer vi Lorenz och Ann när de återvänder till Sverige efter många år i Schweiz, med stora drömmar och en unik ritning i bagaget. Lorenz pappa Ulrich, en erfaren arkitekt som kämpar med demens, har skapat sitt sista mästerverk som en avskedsgåva till sin son och hans familj. Men resan mot att förverkliga detta hus i Höllviken blir en känsloladdad berg-och-dalbana, fylld av utmaningar, byggstopp och till slut – en efterlängtad triumf.
Innehållsförteckning
En gåva i form av en ritning
När Lorenz och Ann bestämde sig för att flytta till Sverige hade de aldrig kunnat föreställa sig att deras hus skulle bli en sådan känslomässig resa. Ulrichs ritning var inte bara ett arkitektoniskt koncept – den var en symbol för kärlek och avsked.
Men den kom med en viktig varning: ”Anlita en svensk arkitekt för att anpassa ritningarna.” Lorenz och Ann, fyllda av passion och tillförsikt, valde dock att försöka själva. De ritade om vissa delar, lämnade in till bygglov och påbörjade bygget med optimism och nybörjariver.
Från idé till verklighet – utmaningarna hopar sig
Bygget tog fart, men snart uppstod problem. Avsaknaden av konstruktionsritningar och exakta mått ledde till att fönsterbeställningar inte kunde genomföras, och flera byggmoment blev försenade. Kommunen krävde nya bygglov, och projektet gick in i en period av stillestånd.
Lorenz och Ann kämpade inte bara med bygget, utan även med de emotionella banden till Lorenz pappa, som alltmer tappade sin förmåga att tolka ritningarna. Frustration, oro och en känsla av att ha svikit pappans förtroende präglade månaderna som följde.
Byggstopp och omstart
Efter 15 långa månader av byggstopp fann de äntligen en svensk arkitekt, Tomas Zevassus, som kunde hjälpa dem att lösa de stora konstruktionsproblemen. Med nya ritningar och en förnyad känsla av samhörighet tog bygget fart igen.
Tomas insats blev avgörande, inte bara för att korrigera tekniska fel, utan för att skapa en balans mellan Ulrichs vision och praktiska lösningar. Ett takfönster lades till för att lösa takhöjdsproblem, och huset kunde äntligen växa fram.
Skapandet av växtrummet
Växtrummet, en av husets mest unika och omdiskuterade delar, fick särskild uppmärksamhet. Ann och hennes vän Anna hämtade inspiration från en nedlagd keramikfabrik, där de fann gamla keramiska isolatorer som omvandlades till växtkärl.
Med lecablock och överblivna material skapade de en plats som kombinerar japansk innergård med ett konstgalleri. Växtrummet blev till slut en konstinstallation snarare än ett traditionellt orangeri – en plats för inspiration och reflektion.
En färgexplosion och personlig prägel
Inredningen i huset bär Anns konstnärliga signatur. Färgvalen är djärva – en lila köksö med en orange bänkskiva, handgjorda terazzo-klinker i badrummet, och plywood som ger en varm, naturlig känsla genom hela huset.
Gert Wingårdh beskrev huset som en ”sträng utsida med en explosiv insida”, och det är precis vad det är. Varje rum berättar en historia, och varje detalj är noggrant genomtänkt.
Fakta om huset
Arkitekt: Ulrich Isler / Tomas Zevassus
Byggledare: Lars-Inge Andersson
Tomtstorlek: 1000 m²
Boyta: 300 m²
Totalyta: 380 m²
Budget: 8 miljoner kr (slutkostnad: 8,7 miljoner kr)
Byggstart: September 2020
Planerad inflytt: Sommaren 2021
Verklig inflytt: Februari 2023
Avslutning
I februari 2023 stod huset äntligen klart. Ulrichs sista verk hade förverkligats, och Lorenz och Ann kunde flytta in i sitt drömhem.
Trots alla utmaningar hade huset inte bara blivit ett hem, utan också ett monument över kärlek, familjeband och en pappas sista gåva till sin son.
”Det här är pappas allra sista verk. Detta är huset han ritade.”
